Under gårdagen hade jag, tillsammans med mina femteklassare, tre fantastiska matematiklektioner kring problemlösningsstrategin "rita en bild". Jag inledde lektionen med att prata om vilka förmågor som var tänkta att utveckla samt hur vi skulle arbeta mot detta. Därefter slängde jag fram en enkel inledande uppgift jag hittat i ett läromedel (ganska oreflekterat måste jag skamset erkänna så här i efterhand, kanske kan jag skylla på tidsbrist eller något...) Uppgiften löd ungefär: "Du ska plantera tio buskar. Avståndet mellan buskarna ska vara en meter. Hur lång blir raden med plantor när du är färdig?" I varje grupp var den första kommentaren från någon/några elever "Det beror ju på hur breda plantorna är." Efter vidare diskussioner kring detta samsades vi om att vi denna gång bara räknade mellanrummen mellan plantorna och många kunde se vinsten med att rita en bild i stället för att försöka lösa denna typ av uppgifter enbart i huvudet. En härlig stund av arbete enligt EPA-modellen följde och jag hann gå runt och observera eleverna och följa deras resonemang kring olika uppgifter de fått. De var snabbt med på vilka "tankevurpor" som är lätta att göra om man inte har en ritad bild framför sig.
En av uppgifterna handlade om att bygga en hästhage i form av en kvadrat där varje sida hade tre stolpar och efter goda samtal och härliga bilder kom alla grupper fram till att det måste bli totalt åtta stolpar som skulle köpas in för att lyckas med detta. När jag kom fram till en grupp satt en av mina elever med två bilder framför sig - en med en hästhage med åtta stolpar runt och en med tolv stolpar runt. Då jag bad henom förklara hur hen tänkt fick jag en tydlig förklaring som gick ut på att det även gick att skapa en kvadratisk hästhage med hjälp av tolv stolpar genom att fästa staketet på insidan av stolparna i stället för runtom. Redan här hade jag varit mycket nöjd med lektionen... Men, efter att båda exemplen visats på tavlan startade ett långt samtal mellan eleverna om vilket alternativ som var bäst ur ett ekonomiskt och ett ekologiskt hållbarhetsperspektiv (vilket vi nyligen arbetat med i NO:n). Även tidsbesparing diskuterades och eleverna enades om att ur dessa perspektiv så var det bättre att bara köpa åtta stolpar. Jag är så imponerad av alla fantastiska, reflekterande elever som finns i våra skolor och jag älskar verkligen mitt jobb!
En av uppgifterna handlade om att bygga en hästhage i form av en kvadrat där varje sida hade tre stolpar och efter goda samtal och härliga bilder kom alla grupper fram till att det måste bli totalt åtta stolpar som skulle köpas in för att lyckas med detta. När jag kom fram till en grupp satt en av mina elever med två bilder framför sig - en med en hästhage med åtta stolpar runt och en med tolv stolpar runt. Då jag bad henom förklara hur hen tänkt fick jag en tydlig förklaring som gick ut på att det även gick att skapa en kvadratisk hästhage med hjälp av tolv stolpar genom att fästa staketet på insidan av stolparna i stället för runtom. Redan här hade jag varit mycket nöjd med lektionen... Men, efter att båda exemplen visats på tavlan startade ett långt samtal mellan eleverna om vilket alternativ som var bäst ur ett ekonomiskt och ett ekologiskt hållbarhetsperspektiv (vilket vi nyligen arbetat med i NO:n). Även tidsbesparing diskuterades och eleverna enades om att ur dessa perspektiv så var det bättre att bara köpa åtta stolpar. Jag är så imponerad av alla fantastiska, reflekterande elever som finns i våra skolor och jag älskar verkligen mitt jobb!